On my own.
God morgon. Eller god o god. Jag är trött som en bäver
Sista tiden har jag varit skitnojjig när jag kört bil. Inte kört i mörker på aslänge. Sen blidde de mörkt när jag o brorsan åkte från Karlstad för ett tag sen... skitdåligt mörkerseende!!!
O när jag körde till flygplatsen... gick fan inte fort.. rådjur över allt o fick bromsa in för 2 rävar. Livrädd för älgar. Åldern?!
De här tre dagarna när jag åkt till jobbet har det varit mörkt... motorvägen o stan går bra. Men när man kör av mot Kumla o de blir 80 är det kolsvart o dessutom en "varningförälg"-skylt.
Så jävla nojjig att krocka.. nästan dödsångest att köra när det är mörkt. Vad fan har hänt ? När blev jag så här harig ?!?!? Skitirriterande.
Natten till tisdag drömde jag dessutom att vi krockade. Hela familjen. Var nån stolle som prejade oss så vi krockade... hm...
Ändå gillar jag att köra bil. Är liksom ett personlig dilemma i hjärnan. Skulle vilja köra superdupermegafort.. det skrämmet mej inte. Men mörkret ?!
Skumt.
Sitter på frukost. Började tidigt idag så jag hinner göra klart allt innan jag ska till doktorn med min axel. Sen ikväll är det fotboll * 2. Först träning. Äntligen! Sen hem o se på Bajen!!!
O sebbe ska på läger med scouterna lördag-söndag. De ska gå 3 km i Kilsbergen till nån kårstuga. Värsta mysiga (för de som gillar skog) :) sovsäck o grejer ska med. Stora grabben alla gånger <3
Bävar för den dagen mina barn försvinner. Alltså de är pain in the arsle ibland såklart. Men förstå när alla är stora... aldrig hemma.. än värre när alla flyttat hemifrån vad ska man göra då?!
Skaffa en guldfisk ?!
Ja fyfan.
Neh kärringen måste jobba nu... eller strax iaf :)
Oborstat hår, slemmig snud o kaffeandedräkt. Skål.